Vilka tankar ska vi förbjuda?

Det pågår en diskussion inom EU om huruvida man ska förbjuda förnekandet av Förintelsen och andra folkmord. Tyskland, där en sådan lag redan finns, är starkt pådrivande. Sverige kommer att kunna få undantag från lagen och har därför, fegt nog, valt att inte bjuda motstånd. Även om vi inte direkt drabbas av lagen är det en mycket viktig principiell diskussion. Var går gränsen för yttrandefriheten?

I Sveriges Radio idag debatterade Maciej Zaremba och Anders R Olsson frågan.

En viktig styrka i vårt samhälle, jämfört med diktaturer, är att alla idéer och tankar kan diskuteras, även fruktansvärda sådana. Börjar vi tumma på detta öppnar vi Pandoras Ask. Jag kan hålla med om att det är vidrigt att förneka ett av vår tids värsta brott mot mänskligheten och jag har full förståelse för de som känner sig kränkta av förnekelsen. Men om vi förbjuder det kan vi inte i en öppen debatt förkasta dessa hemska tankar. Lyfts de fram i ljuset spricker de i de flestas ögon. Vi löper en stor risk att skapa martyrer av de som döms för brott mot förnekelselagen.

Per T Ohlsson har skrivit mycket klokt i ämnet i Sydsvenskan.

I Tyskland har en lag som förbjuder förnekande av Förintelsen funnits i ca 60 år. Har den haft avsedd effekt? Har nazismen hållits tillbaka? Den starkt framväxande nazismen i de områden där det är förbjudet att förneka Förintelsen talar sitt tydliga språk. Tvärtom spelar vi de odemokratiska krafterna rakt i händerna.

I diskussionen har det även väckts röster för att det ska bli förbjudet att förneka kommunismens brott mot mänskligheten. Men detta har stött på ett enormt starkt motstånd. Varför? Vill man ha en lag bör man åtminstone vara konsekvent.

Den viktigaste frågan är ändå: Om vi förbjuder förnekandet av Förintelsen idag, vilka tankar förbjuder vi imorgon?