I en debattartikel i Sydsvenskan den 21/2-2007 hävdar sångaren Mikael Wiehe att han är för demokrati. Kan man vara det och samtidigt ställa upp i en stödgala för diktaturens bevarande på Kuba? I debattartikeln grumlar Wiehe demokratifrågan genom att enbart tala om formen. Men innehållet då? Skyddet för minoriteter? Att tillåta yttrandefrihet? På vänsterns sedvanliga vis väljer han att ducka för de frågorna.
Istället faller han ut i en lång tirad fylld med angrepp på USA. Förvisso finns det ett och annat att kritisera i USA, men Kuba blir inte till en demokrati för det. Att Kuba har fler läkare per capita än sina grannländer beror på att Castro bestämt att landet ska ha många läkare. Kanske har han redan tidigt insett att han kan byta läkarvård mot olja om bara någon kommunistisk ”kollega” lyckas göra sig till diktator över något av grannländerna.
Wiehe stannar inte vid det utan hävdar att ”[..]Kuba är det land i regionen som de senaste fyrtio åren bäst har försvarat de mänskliga rättigheterna”. Ursäkta, men vilka mänskliga rättigheter menar han då? Inte på någon punkt uppfyller Kuba ens de mest grundläggande kraven på skydd för de mänskliga rättigheterna.
Alf Svensson, Rolf Tufvesson och Julio Hernández bemöter Wiehes hårresande påstående i en debattartikel i gårdagens Sydsvenskan.
Bloggaren Louise P går på djupet när det gäller demokratisk legitimitet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar