Läste på Moderskeppet att det i England på allvar förs en debatt om att införa personliga utsläppskvoter för koldioxid. Huruvida det även gäller andra växthusgaser som t.ex. metan framgår inte. :-) Diskussionen har tydligen varit aktuell i Sverige också.
Går vettet ut där miljöfundamentalismen går in? Det verkar minsann inte bättre. Ett system med personliga utsläppskvoter kommer att kosta astronomiska summor i form av administration och byråkrati. Dessutom tenderar den typen av nivåer att både bli ett golv och ett tak. Har man inte nyttjat sin kvot mot slutet av året är det lika bra att bränna den på ett bräde. Annars finns risken att man får mindre tilldelning nästa år. Det är ju så det fungerar inom offentlig verksamhet.
Hur är det egentligen tänkt att fungera? Ska alla ha ett koldioxidkreditkort som de drar i kassan varje gång de handlar eller tankar? Precis alla varor måste då koldioxidindexeras för att man ska veta hur mycket av ens kvot man förbrukar. Sugen på en utlandssemester över jul och nyår? Nej tyvärr, då drar du över din kvot med 1,8 kilo. Ta en cykeltur till en närbelägen badsjö istället.
Nej, skämt å sido är det inte särskilt svårt att se vad det handlar om. Det finns en grupp människor, tyvärr inte helt obetydlig, som har ett i det närmaste sjukligt behov av att styra över andra människor. Lagar, skatter, byråkrati och en strid ström av larmrapporter är deras bästa vänner. Istället för att skapa en jätteadministration kring personliga utsläppskvoter tycker jag vi borde använda pengarna för att skicka den här typen av människor till en kurs i hur man respektera andra människors val.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar