Från och med nu kommer jag att göra mina inlägg på bloggen:
Lilla Torg Liberalerna
Väl mött!
onsdag 30 maj 2007
tisdag 29 maj 2007
Födelsedagspresent: Miljonkostnader för hushållen
Jag har tidigare skrivit om Avfall Sveriges stöd till brott mot LOU. Dessa brott kostar årligen hushållen flera miljoner kronor. I dagarna fyller intresseorganisationen 60 år.
Till tidningen Ny Teknik sa, enligt den egna hemsidan, Avfall Sveriges VD Weine Wiqvist, att: "Det är rimligt att en kommun som äger en förbränningsanläggning kan bestämma att avfall skickas dit." En intressant följdfråga vore: Även om det bryter mot lagen? Frågan ska nämligen snart prövas i Regeringsrätten. Men det är bara en av många frågor inom avfallsområdet där kommuner fällts för brott mot Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) och mot Kommunallagen. Lagar som för övrigt Avfall Sverige arbetar för att avskaffa när det gäller avtalshanteringen.
Några som reagerat kraftigt mot Avfall Sveriges kostsamma och snedvridande lobbyverksamhet är Nima Sanandaji (VD för tankesmedjan Captus), Stefan Persson (Verksamhetsansvarig för Rhetikfabriken), samt riksdagsledamöterna Hans Backman (fp) och Gunvor G Ericson (mp). Läs deras debattartikel i Kvällsposten.
Till tidningen Ny Teknik sa, enligt den egna hemsidan, Avfall Sveriges VD Weine Wiqvist, att: "Det är rimligt att en kommun som äger en förbränningsanläggning kan bestämma att avfall skickas dit." En intressant följdfråga vore: Även om det bryter mot lagen? Frågan ska nämligen snart prövas i Regeringsrätten. Men det är bara en av många frågor inom avfallsområdet där kommuner fällts för brott mot Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) och mot Kommunallagen. Lagar som för övrigt Avfall Sverige arbetar för att avskaffa när det gäller avtalshanteringen.
Några som reagerat kraftigt mot Avfall Sveriges kostsamma och snedvridande lobbyverksamhet är Nima Sanandaji (VD för tankesmedjan Captus), Stefan Persson (Verksamhetsansvarig för Rhetikfabriken), samt riksdagsledamöterna Hans Backman (fp) och Gunvor G Ericson (mp). Läs deras debattartikel i Kvällsposten.
onsdag 25 april 2007
Sovjetstatens försvarare
Häromdagen dog mannen som slog i sista spiken i Sovjetstatens kista, Boris Jeltsin. Nästan samtidigt avbryter fackföreningen Byggnads sin vendetta mot byggbolaget PEAB efter att arbetsgivarsidan tvingats vika ner sig. Avtalet innehåller flera delar som stinker socialistiskt maktspråk, där individen inte får något som helst utrymme. Byggnads tillåter till exempel inte sina medlemmar att förhandla direkt med arbetsgivaren. Alla förhandlingar ska ske via en av Byggnads partibok(s)viftare.
Arbetsgivarsidan tvingades också att ge Byggnads rätt att ta del av löneuppgifter för icke-medlemmar. För det första ställer jag mig mycket tveksam till om arbetsgivaren ens har rätt att lämna ut den här typen av uppgifter till tredje part. En arbetstagare som valt att stå utanför facket har ingen avtalsrelation med Byggnads. För det andra strider det sannolikt mot Personuppgiftslagen (PUL), vilket bland annat DN rapporterar om. Alldeles oavsett om det strider mot lagen eller inte är det förkastligt ur ett individuellt perspektiv. Har jag valt att stå utanför en förening ska inte min arbetsgivare eller någon annan som jag har en avtalsreglerad relation till tvingas lämna ut personuppgifter till den föreningen.
Arbetsgivarsidan tvingades också att ge Byggnads rätt att ta del av löneuppgifter för icke-medlemmar. För det första ställer jag mig mycket tveksam till om arbetsgivaren ens har rätt att lämna ut den här typen av uppgifter till tredje part. En arbetstagare som valt att stå utanför facket har ingen avtalsrelation med Byggnads. För det andra strider det sannolikt mot Personuppgiftslagen (PUL), vilket bland annat DN rapporterar om. Alldeles oavsett om det strider mot lagen eller inte är det förkastligt ur ett individuellt perspektiv. Har jag valt att stå utanför en förening ska inte min arbetsgivare eller någon annan som jag har en avtalsreglerad relation till tvingas lämna ut personuppgifter till den föreningen.
tisdag 17 april 2007
EU i totalitär riktning
I början av förra månaden ställde jag frågan: Vilka tankar ska vi förbjuda? Det var apropå diskussionen inom EU att förbjuda förnekande av Förintelsen och andra folkmord. Nu i veckan kommer EU:s justitieministrar att fatta beslut i frågan och allt tyder på att det tyska förslaget kommer att röstas igenom. Hur kan Beatrice Ask (m) med gott samvete medverka till att omintetgöra den svenska, grundlagskyddade yttrandefriheten??? Det räcker att ett medlemsland ställer sig upp och försvarar de mänskliga rättigheterna. Sverige borde vara det landet!
Henrik Alexandersson är också mycket upprörd (inlägg här och här). I övrigt är det obehagligt tyst.
De flesta minns nog vad de gjorde när muren föll, när Estonia sjönk, när Olof Palme blev mördad och när flygplanen kraschades in i World Trade Center. Om några år får vi kanske ställa oss frågan: Var befann du dig när dina tankar förbjöds?
Henrik Alexandersson är också mycket upprörd (inlägg här och här). I övrigt är det obehagligt tyst.
De flesta minns nog vad de gjorde när muren föll, när Estonia sjönk, när Olof Palme blev mördad och när flygplanen kraschades in i World Trade Center. Om några år får vi kanske ställa oss frågan: Var befann du dig när dina tankar förbjöds?
måndag 2 april 2007
Bedrövligt!
Det går inte att bygga ett framgångsrikt hockeylag när merparten av spelarna har sin karriär bakom sig. Det har Malmö Redhawks bittert fått erfara den här säsongen. Hela ledningen borde ta sitt ansvar för fiaskot. Klubbdirektören Thomas Stenberg hävdar att de har en plan för att komma tillbaka till Elitserien. Hoppas den handlar om själ och hjärta istället för om mer pengar. Det måste rimligtvis finnas mängder av unga, hungriga spelare i södra Sverige som gärna vill visa framfötterna i ett lag som i vart fall kommer att vara ett av de bättre i Allsvenskan. En stomme av rutinerade spelare som brinner för klubben tillsammans med pigga egna produkter och nyförvärv, kan göra rödhökarna till en fågel Fenix.
måndag 26 mars 2007
Utmaningsrätt – ett mycket bra initiativ
I slutet av förra året antog Sollentuna som första kommun ett förslag om utmaningsrätt (Protokoll från 2006-12-18, §263). Bakom beslutet stod den borgerliga majoriteten.
”Med utmaningsrätt brukar man mena följande; Om ett privat företag anmäler till kommunen att företaget på entreprenad vill utföra en kommunal tjänst skall kommunen göra en offentlig upphandling och låta bl.a. det anmälande företaget lämna anbud på tjänsten.
Ibland avses även att ett företag dessutom har rätt att begära en prövning av om en verksamhet skall säljas dvs. inte längre drivas av kommunen, vare sig med egen personal eller med entreprenör. Här avses fall där det kan ifrågasättas om kommunen har rätt att över huvud taget agera på en viss marknad.”
Tanken bakom utmaningsrätten är att öka kvalitén och nyttan för kommuninvånarna, samt använda kommunens medel på ett effektivare sätt. Genom ökad konkurrens ökar också utvecklingsmöjligheterna för de som arbetar inom de offentligt finansierade verksamheterna.
Att använda kommunala medel på ett kostnadseffektivare sätt är ett tydligt steg i rätt riktning. Allianspartierna i Sollentuna och säkert i många andra kommuner tycks ha insett att de faktiskt är i kommuninvånarnas tjänst och att det är deras pengar de beslutar över. Den insikten har jag svårt att se att de röd-gröna partierna skulle komma till inom överskådlig tid.
Förhoppningsvis kan den här typen av beslut leda till att kostsamma, ineffektiva kommunala monopol (som t.ex. avfallshanteringsmonopolet) utmanas och bryts upp.
”Med utmaningsrätt brukar man mena följande; Om ett privat företag anmäler till kommunen att företaget på entreprenad vill utföra en kommunal tjänst skall kommunen göra en offentlig upphandling och låta bl.a. det anmälande företaget lämna anbud på tjänsten.
Ibland avses även att ett företag dessutom har rätt att begära en prövning av om en verksamhet skall säljas dvs. inte längre drivas av kommunen, vare sig med egen personal eller med entreprenör. Här avses fall där det kan ifrågasättas om kommunen har rätt att över huvud taget agera på en viss marknad.”
Tanken bakom utmaningsrätten är att öka kvalitén och nyttan för kommuninvånarna, samt använda kommunens medel på ett effektivare sätt. Genom ökad konkurrens ökar också utvecklingsmöjligheterna för de som arbetar inom de offentligt finansierade verksamheterna.
Att använda kommunala medel på ett kostnadseffektivare sätt är ett tydligt steg i rätt riktning. Allianspartierna i Sollentuna och säkert i många andra kommuner tycks ha insett att de faktiskt är i kommuninvånarnas tjänst och att det är deras pengar de beslutar över. Den insikten har jag svårt att se att de röd-gröna partierna skulle komma till inom överskådlig tid.
Förhoppningsvis kan den här typen av beslut leda till att kostsamma, ineffektiva kommunala monopol (som t.ex. avfallshanteringsmonopolet) utmanas och bryts upp.
torsdag 22 mars 2007
Välmenande förstörare
Debatten om glassen ”Girlie” har fortsatt idag på morgonen bland annat i TV4 och i P1 Morgon. Generalsekreteraren för intresseföreningen Sveriges Konsumenter, Jan Bertoft, framhärdar sina åsikter (se nedan).
Bertoft har rätt i att glassdebaclet är en del i ett större sammanhang, men jag tror inte han är medveten om hur tydligt han sällar sig till gruppen av välmenande förstörare. Politiker, debattörer, m.fl. är väldigt måna om att ”hjälpa” andra, men i mina ögon begår de flera kardinalfel:
1) De ”hjälper” människor som inte har bett om någon hjälp och som inte vill ha den.
För inte så länge sedan hamnade en annan glass i blåsväder. Glassen Nogger Black beskylldes av Centrum mot Rasism (CMR) för att vara rasistisk. Förutom möjligen André Mkandawire (dåvarande pressekreteraren på CMR) var det sannolikt inga svarta personer som kände sig kränkta av glassen innan CMR började väsnas. Typexempel på självpåtagna ”räddare” som egentligen inte har någon att ”rädda”.
2) De har otillräckliga kunskaper om de som de vill ”hjälpa”
Jan Bertoft har antingen inga egna barn eller så låter han ideologin komma före förståelsen för dem. För ett barn är rosa en färg, varken mer eller mindre. Glitter är glitter. Så får de tydligen inte tycka. Vuxne Bertoft sitter i TV-soffan och berättar att rosa glitterglass signalerar till små tjejer att de ska vara passiva och undfallande. Låt våra barn slippa den ideologiska laddning som förnumstiga vuxna lägger in i färger och annat. Att inte få tycka som man gör utan ständiga pekpinnar från vuxenvärlden skapar långt mycket mer oro för ett barn eller en tonåring, än vad en rosa glass någonsin kan göra.
Att tro sig veta hur de hjälpbehövande vill bli hjälpta istället för att vara lyhörd och skaffa sig kunskaper präglar tyvärr mycket annat, som t.ex. delar av u-landsbiståndet. Tjusiga lantbruksmaskiner och fabriker av svenskt snitt som står oanvända efter ett år eftersom ingen kan hantera dem eller för att de inte klarar av klimatet i området, är alltför vanligt förekommande. Jag är övertygad om att de mest lyckade biståndsprojekten är de som helt och hållet utgår från de hjälpbehövandes behov och förutsättningar. Till syvende och sist handlar det om respekt för andra.
3) De stjälper mer än hjälper
För en person som blivit utsatt för misshandel i hemmet är det välgörande att veta att h*n inte är ensam. Men det är direkt kontraproduktivt att bli reducerad till en del i en grupp, eller ännu värre, till en siffra i statistiken. Var och en förtjänar att behandlas som den individ de är och få hjälp utifrån sina behov. Istället för att satsa miljoner på forskning kring den feministiska maktanalysen (ett annat ord för socialistisk konformism) borde de pengarna satsas på de personer som hjälper individer.
Att reduceras till en ansiktslös del i en påstådd struktur skapar en maktlöshet som vi ser många tecken på i dagens samhälle. Politiker och andra vill hjälpa men istället har de skapat en nation av osäkra, otrygga människor. Utgår man istället från individens behov kommer reduktionen i andra änden, dvs. i de politiska ingreppen.
Bertoft har rätt i att glassdebaclet är en del i ett större sammanhang, men jag tror inte han är medveten om hur tydligt han sällar sig till gruppen av välmenande förstörare. Politiker, debattörer, m.fl. är väldigt måna om att ”hjälpa” andra, men i mina ögon begår de flera kardinalfel:
1) De ”hjälper” människor som inte har bett om någon hjälp och som inte vill ha den.
För inte så länge sedan hamnade en annan glass i blåsväder. Glassen Nogger Black beskylldes av Centrum mot Rasism (CMR) för att vara rasistisk. Förutom möjligen André Mkandawire (dåvarande pressekreteraren på CMR) var det sannolikt inga svarta personer som kände sig kränkta av glassen innan CMR började väsnas. Typexempel på självpåtagna ”räddare” som egentligen inte har någon att ”rädda”.
2) De har otillräckliga kunskaper om de som de vill ”hjälpa”
Jan Bertoft har antingen inga egna barn eller så låter han ideologin komma före förståelsen för dem. För ett barn är rosa en färg, varken mer eller mindre. Glitter är glitter. Så får de tydligen inte tycka. Vuxne Bertoft sitter i TV-soffan och berättar att rosa glitterglass signalerar till små tjejer att de ska vara passiva och undfallande. Låt våra barn slippa den ideologiska laddning som förnumstiga vuxna lägger in i färger och annat. Att inte få tycka som man gör utan ständiga pekpinnar från vuxenvärlden skapar långt mycket mer oro för ett barn eller en tonåring, än vad en rosa glass någonsin kan göra.
Att tro sig veta hur de hjälpbehövande vill bli hjälpta istället för att vara lyhörd och skaffa sig kunskaper präglar tyvärr mycket annat, som t.ex. delar av u-landsbiståndet. Tjusiga lantbruksmaskiner och fabriker av svenskt snitt som står oanvända efter ett år eftersom ingen kan hantera dem eller för att de inte klarar av klimatet i området, är alltför vanligt förekommande. Jag är övertygad om att de mest lyckade biståndsprojekten är de som helt och hållet utgår från de hjälpbehövandes behov och förutsättningar. Till syvende och sist handlar det om respekt för andra.
3) De stjälper mer än hjälper
För en person som blivit utsatt för misshandel i hemmet är det välgörande att veta att h*n inte är ensam. Men det är direkt kontraproduktivt att bli reducerad till en del i en grupp, eller ännu värre, till en siffra i statistiken. Var och en förtjänar att behandlas som den individ de är och få hjälp utifrån sina behov. Istället för att satsa miljoner på forskning kring den feministiska maktanalysen (ett annat ord för socialistisk konformism) borde de pengarna satsas på de personer som hjälper individer.
Att reduceras till en ansiktslös del i en påstådd struktur skapar en maktlöshet som vi ser många tecken på i dagens samhälle. Politiker och andra vill hjälpa men istället har de skapat en nation av osäkra, otrygga människor. Utgår man istället från individens behov kommer reduktionen i andra änden, dvs. i de politiska ingreppen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)